I startblocket till livet

Idag cyklade jag nästan ihjäl minst en gräsand. Det kanske är svårt att tro en fin vinterdag som denna, men jag ljuger inte. För att ni lättare ska tro mig ska jag visa nästan-olycksplatsen. Om ni tänker er att jag kommer från andra sidan bron, i en brant nedförsbacke på cykel och ska över och vidare.



Änderna är väldigt vana vid folk och flyttar inte på sig. Men jag har bara cyklat här på kvällar förut, och då är alla änderna i vattnet så det var för mig helt nytt att de vaggar omkring över hela cykelbanan och ligger och vilar i plogkanternas solsken. Här är en bild över lite av det öppna vattnet.



Som tur var kan jag fortsätta leva utan någon död gräsand på samvetet! :)