Lisa - Världens gladaste kursledare
Idag kändes det som att rubriken var sann! Jag hade ju min egna kurs igår, och eftersom M var borta så hade jag D till hjälp. D har inte gått kursledarkursen (den jag gick i höstas, KLK 1) så han är mer med för att se på och lära sig det nya utlärningssättet. Igår gick i alla fall jättebra, jag kände mig bekväm med att ha micken hela lektionen och det var roligt. Mina deltagare var jätteduktiga vilket såklart bara gör det hela ännu bättre!
Men om igår kändes jättebra så kan jag säga att ikväll kändes helt underbart bra. Idag var jag vikarie åt tjejen som egentligen höll denna kurs ihop med D. Det var samma slags kurs (Bugg 1) som den jag höll igår och de var också på tillfälle 6, så jag hade ju redan gjort exakt samma sak. Det var otroligt kul och skönt att få hålla ett kurstillfälle som jag redan kände att jag hade gjort, och KUNDE.
Nu kände jag mig helt säker på mig själv som ledare, på min kunskap om dans och min förmåga att lära ut bra bugg. Eftersom det syns så otroligt bra på mig när jag är glad (noll pokerface) så måste jag ha varit världens gladaste kursledare. Det var så grymt kul!
Att jag fastnat så för att vara kursledare her ju lite skugga över min flytt söderut. Jag skulle gärna vara kvar i Umeå Dansimperium och hålla fler kurser, och tävlingsträna. Gillar min klubb jättemycket! :) Men det finns ju dansklubbar och socialdans även i skaraborg, så jag klarar mig nog. Får se, jag kanske hittar mig en danspartner där nere snabbare än snabbt och får börja träna igen? Inte helt omöjligt!
Bjur på en bild som Blender tog på Öviksmaran för nå veckor sen. He va härligt!
Men om igår kändes jättebra så kan jag säga att ikväll kändes helt underbart bra. Idag var jag vikarie åt tjejen som egentligen höll denna kurs ihop med D. Det var samma slags kurs (Bugg 1) som den jag höll igår och de var också på tillfälle 6, så jag hade ju redan gjort exakt samma sak. Det var otroligt kul och skönt att få hålla ett kurstillfälle som jag redan kände att jag hade gjort, och KUNDE.
Nu kände jag mig helt säker på mig själv som ledare, på min kunskap om dans och min förmåga att lära ut bra bugg. Eftersom det syns så otroligt bra på mig när jag är glad (noll pokerface) så måste jag ha varit världens gladaste kursledare. Det var så grymt kul!
Att jag fastnat så för att vara kursledare her ju lite skugga över min flytt söderut. Jag skulle gärna vara kvar i Umeå Dansimperium och hålla fler kurser, och tävlingsträna. Gillar min klubb jättemycket! :) Men det finns ju dansklubbar och socialdans även i skaraborg, så jag klarar mig nog. Får se, jag kanske hittar mig en danspartner där nere snabbare än snabbt och får börja träna igen? Inte helt omöjligt!
Bjur på en bild som Blender tog på Öviksmaran för nå veckor sen. He va härligt!
