I startblocket till livet

Tankar om fenomenet bloggning

Publicerad 2010-03-16 00:00:01 i Vardag

Sitter på jobbet och har en lugn stund så jag kände att jag ville skriva något litet här. Vi lär ju märka hur "litet" det blir innan jag är klar ;P Men jag känner mig väldigt tankspridd.. Kände det som att det absolut var dags att skriva en nytt inlägg för de var så länge sen. Var tvungen gå in och kika på min blogg för att se vad jag skrev senast. Och upptäcker då att jag redan skrivit ett inlägg idag?! Hur glömsk får man vara?
Men det känns inte alls som idag.. Jag har ingen känsla av att ha klivit upp tidigt, duschat, ätit frulle, bussat till stan och skrivit en tenta och pluggat. För kl 16.30 så sov jag så sött i min säng (och trodde förjäves att min kille skulle komma förbi och väcka mig med en puss) och 19.10 ringde väckaren. Han trodde att jag inte började jobba förrän 22, men de va 20 så vi hann inte ses. Tråkigt! Men inte värst i världen. Våld är värre än att sova ostört.
Jag hann laga middag (spaghetti och bacon blev de idag) och sen gick jag förbi Konsum på väg till jobbet och köpte blodapelsiner, clementiner, bananer och äpplen. Inatt ska jag vara nyttig :) Men nu ljög jag. Jag gick inte alls, jag cyklade till affären och jobbet.

Appropå bloggning så brukar jag oftast inte ha så mycket för mig när jag bloggar. Och eftersom hela världen är som jag, det har fastställts gång på gång så nu ser jag det som fakta, så antar jag att dom som lever på sin blogg och gör en sådär 5 inlägg om dagen. Dom kan ju inte ha något annat för sig alls? För om man är ute och är sportig kan man inte blogga, om man shoppar mat/kläder/whatever kan man inte blogga, om man är med vänner är det faktiskt ganska oartigt att blogga (återigen, alla tycker som jag nu). Slutsats: Sveriges bloggverksamhet ökar lavinartat pga ungdomars arbetslöshet. Dom har bara inget annat att göra.

Men i den slutsatsen är såklart inte jag som alla andra. För trots att alla är som jag så är jag unik från dem. Försök inte förstå mig för det är för komplicert för dig ;) Men som den unika 20åringen så sitter jag här. I en vinröd soffa. Med ett jobb och ett universitet som tycker att jag duger fint. Jag har en familj som jag älskar och en pojkvän. Jag bor i en lägenhet och har diverse intressen/hobbys. Alltså jag måste ju verkligen vara unik, för det finns ju iiiingen som ens är i närheten av mitt liv. Så jag kan blogga bara för att jag får lust. Men när Anna Anka bloggar så är det för att hon inte har något att göra. Stackars alla hollywoodfruar, dom kan inte ha det lätt nu när diverse svenska dito har skämt ut hela societeten.

Och så dagens bild!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lisa

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela