I startblocket till livet

Har inte skrivit på några dagar nu. Hade väl inte tänkt skriva först men det är ju egentligen ingen hemlighet. Dom två tentorna jag skrev för typ 3veckor sedan. Fick VG på ena och U på den andra.. Mitt första underkända. Det var med förkrossande lite marginal också men det ska jag väl vara glad över. Men iaf, det blev ett plattfall för mig och jag kände verkligen allt som hopplöst. Som om ingenting helt plötsligt skulle kunna fungera igen. Men ringde mamma och pratade en timme, och fick stöd av kompisar (hur skulle man klara sig utan kompisar att luta mot ibland?!) sen kunde jag somna.
Kändes mycket bättre dagen efter, ja igår. Åkte in på universitetet och hämtade ut tentan, pluggade ett kapitel fysiologi, sen pratade jag lite med läraren och det kanske inte var helt hopplöst längre. Åkte hem till föräldrarna och min kära mor förhörde mig på tentan vi haft + två tidigare och efter att ha sett alla immunologins föreläsningar igen så kunde jag faktiskt bra på alla frågorna. Lite självförtroende tillbaka tack! :) Passade på att sova över där, guld att ha hunnit plugga så mycket på en enda dag, och sen att få middag lagad och fika framplockat och frukost likaså, man hinner ju med så mycket annat!!! Men gav mig för kvällen kl åtta när Dating in the dark började, sen var det ju Desperate housewives och sen Cougar town. Ringde älskade och pratade i 40 minuter där i mitten också, vet inte om han läser min blogg.. Förmodligen inte. Men om det är guld att hinna plugga mycket på en dag så är han mer jämförbar med diamant, kommer inte på något dyrbarare ämne. Sovmorgon fick jag också, vaknade av mig själv helt utvilad, inte varje dag!

Idag hade vi handledarträff och den va inte direkt svår men fick ändå lite kläm på hur endokrina systemet faktiskt fungerar i verkligheten. Annars är det så lätt att bara gå in så djupt så djupt med läroboken att man egentligen inte förstår vad som händer.
Sen hörde jag att min storebror var på blodcentralen och lämnade plasma, så jag gick och hälsade på innan jag skulle åka hem. Måste fått nå tillfälligt fel för rätt va de va så anmälde jag mig som blodgivare! Har pratat om det måånga gånger med Samuel. Men jag är ju faktiskt Lisa, tjejen som inte kan sticka sig i fingret själv ens med en sån där diabetes-stick, som börjar hyperventilera av att tänka på nålar om jag inte koncentrerar mig på motsatsen. Men jag gjorde det! Dom tog bara några rör för att kolla upp blodet, men dom stack (i och för sig bara med en "normalstor" nål) och jag var lugn! Eller ja.. Jag andades och jag blev inte yr. Mycket bra gjort!! :D Men hade ju bror med mig, annars hade jag aldrig vågat. Men hon som jobbade där va jätteduktig, träffade blod på första sticket. Tur det, dom jobbar ju faktiskt med att sticka folk, då borde dom ju kunna det bra :) Men inte som mina förra erfarenheter.. Huvva! Den sköterskan va inge vidare, träffade fel flera gånger och det gjorde jätteont när hon drog ut och provade igen och höll på.. Inte så bra på en nålrädd..
Men Samuel ska följa mig när jag ska dit och lämna blod på riktigt. Om jag nu får det, man vet ju aldrig, kanske har för lågt Hb-värde för att dom ska vilja ha det. Men det tror jag inte, min bror och pappa lämnar ju blod utan problem :) Men då blir det den stooora nålen.. Historierna man hört om den är inte att leka med!
Jorunn följde mig när jag vaccinerade mot svininfluensan, det kändes värre än det här. Men då hann jag ju förbereda mig och tänka massor på det. Var både yr och illamående då. Idag var det ju mer en impulsgrej som gjorde att det faktiskt blev av nu. Toppen tycker jag som inte hann hypa upp det alltför mycket!

Ska sova nu. Imorgon blir som vanligt 6.40 för att jag ska hinna duscha innan bussen till skolan. Sen ska jag gå en sväng på stan med mamma innan jobbet. Är VIPdag på Kappahl så vi ska spana in deras vårnyheter! Gillade inte alls Kappahl förut men jag har måst erkänna mig besegrad. Dom har faktiskt några riktiga guldkorn ibland! :)

Puss och hej, gurkpastej!