Stillheten
...är underbar. Den här känslan är omöjlig att få hemma i lägenheten, är få ställen som gör att jag känner mig så fullkomligt lugn. Vattnet är spegelblankt. Sitter brevid storfönstrena och skriver med nattljuset över bordsduken, andra änden av bordet är dunkel. Det enda som hörs är kylskåpets låga surrande och klockan som tickar ungefär en gång i sekunden.
Sitter och drömmer om hästlivet, om jag hade haft möjlighet. Det är ingen sorgsen längtan, jag är nöjd med mitt beslut att sälja. För jag hade inte tid och det vart mer en belastning än någonting roligt och då är det inte värt det. Men nu kommer drömmarna smygande, när jag låter tankarna härja fritt. Kanske någon gång.. Men jag vet ju att sinnet är svagare om kvällar och nätter. Eller är det då det verkliga kommer fram? Är de förnuftiga tankarna om dagen en fasad? Jag har ingen lust att bli djup och försöka lösa livets gåtor. Jag tänker sitta och drömma om livet med häst istället. Kanske kommer drömmen att följa mig in i sömnen ikväll.
