I startblocket till livet

Jobbade kväll nu och vi va bjudna på middag. Jättetrevligt var det! Fick krabba, spännande må jag säga. Pillrigt men gott var det! Blev bra träning inför kräftorna imorron. Åt så sjukt mkt så jag kände mig som en boll. Sen när jag slutade vid tio så fick jag smått ångest. Kom inte på någonting att göra och kände mig ensam och med för mycket överskottsenergi. Så jag grävde fram superunderstället (nu äre höst när man behöver det!), drog på löparskorna och satte shufflen i öronen. Sprang i en åtta runt vännäs - förbi badet, torpet, umevägen, hammar, shell, hem. Farten var jogging med ett plus i kanten. Tog 40 min och nu är kroppen nästan lika trött som huvudet. Skönt vare :) Speciellt duschen efteråt. Men har ett återkommande problem jag inte kan lösa.. Ibland känns det som att mina revben blir taggiga på insidan, alltid på höger sida, och det det gör svinigt ont att andas. Går inte att härda igenom då det bara blir värre och värre, försvinner av en stunds promenad men avskyr att bryta rytmen och gå. Dubbelt så jobbigt att starta om efter varje avbrott. Hände 2 ggr nu ikväll. Ska försöka leta va det kan va.. Jag kan väl ändå inte va ensam om det där? Och det är inte mjälthugg - jag vet hur det känns, det går att härda bort.
Snart dags att lägga mig.. Jobbar dag resten av helgen så behöver sömnen. Ser inte fram emot mina vader imorgon, hade rejäl träningsvärk redan innan. Både sen onsdags och igår. Men de är småcharmigt att ha träningsvärk - då vet man att man tog i ;)