En hemsk hemresa..
Jag och Vållberg körde hem från Seb och det va som rätt bra väglag, eller det snöade ju så jag fattade ju att det va småhalt och tog det lagom lugnt. Iaf så på det där trånga stället (som jag avskyr), när man kör under järnvägen innan/efter man kan svänga in till Brännland och Sörfors, så när det börjar gå uppåt igen så ser vi en bil långt ut i diket och jag är övertygad om att jag ser en människa i bilen. Tar ett tag innan jag faktiskt stannar bilen från det att jag tänker tanken. Kan ju inte påstå att jag inte hade panik inombords. Vandringen tillbaka till där bilen låg var hemsk, hann tänka mig ett antal scenarion. När vi nästan va framme så kom massa fler bilar och en stannade för att också kolla bilen. Som tur var så var allting bra med tjejen som hade kört och hon hade ringt efter hjälp så vi kunde åka vidare. Men jag va skakis en bra stund efteråt och hoppas att jag aldrig behöver vara vittne till en trafikolycka med allvarliga skador. Riktigt glad över att Vållberg var med så jag inte var ensam. Resten av körningen gick lugnt. Vart lite "fel" här i vännäsrondellen bara, busigt värre, jag hade kanske platsat i Egypten - nästan.
