Jorunn
Det är otroligt hur bra vänner man kan vara när man ändå är så olika. Det var hon jag hängde med varje dag i högstadiet. Det var hon som fick veta allt stort först. Det är henne jag kan prata med om precis rubbet utan att någonsin bli dömd. Det är våra promenader som är obligatoriskt återkommande, och någonting jag aldrig vill missa. Det var vi som åt på frasses sista sommarlovsdagen innan gymnasiet. Det var vi som inte hörde typ någonting från varann på två år men som ändå var lika bra vänner efteråt. Det var hon som var med när jag fick ett il, åkte till en piercingstudio och tog två hål i helix (uppe på örat), hon tog hål i näsan samtidigt. Det är hon som tröstar mig när jag är nere. Det är hon som glädjer sig när jag är glad. Vi är väldigt olika, vi är ute efter olika liv, men vi passar så bra ihop ändå. Med henne kan jag verkligen bjuda på mig själv, för hon vet redan om alla mina sidor. Tillsammans har vi alltid roligt. Vi kommer aldrig att tappa bort varandra, det vet jag.
